Analysuppgift – Talking to the Taliban

Sidan Talking to the Taliban är en del av en den kanadensiska tidningen The Globe and Mails webbplats och är förutom en välfunnen titelalliteration ett försök att sprida lite mer ljus över talibankulturen. Upphovsmannen heter Graeme Smith, reporter på tidningen och vår västerländska ciceron i sammanhanget. I kakikläder och ett till synes förment försök till avslappnat anslag lotsar han oss genom talibanernas värld, deras historia och vad de står för.

Målgruppen för sidan är de som är intresserade, de som söker förståelse och vill fördjupa sig i ämnet – som i sin tur också är ganska tungt och därför gissningsvis främst inte vänder sig till de allra yngsta.

Smith vill bland annat resa frågan om vem som egentligen är taliban och varför de agerar som de gör. På vilka sätt agerar de, och vad är deras historiska bakgrund? Bland annat finns pedagogisk statistik samt en hel drös med videointervjuer gjorda med olika talibaner. Det ger oss som besökare en chans att få en mer personlig relation till dessa människor, att höra de själva berätta om deras övertygelser.

Syftet med sidan är, såvitt jag kan förstå, att på ett pedagogiskt och förnuftigt sätt resonera om talibanera. Kanske att visa fler sidor av de än den sedvanliga rapporteringen i västerländsk press, och på så vis kanske också skänka lite mer förståelse. Smith försöker berätta om talibanernas kultur på ett mer intressant och objektivt sätt och aktar sig noga för att ramla i några fördomsgropar. På det planet är sidan en exklusiv fördjupning i ämnet.

Grafiken skulle jag beskriva som ganska enkel men informativ. Den är förhållandevis färglös, avskalad och ger ett rätt stilrent intryck. Klart är att det är ämnet som är det viktiga. Här finns inget överflödigt. Anslaget är seriöst.

Förutom Smiths egna prata-in-i-kameran-monologer saknar sidan speakerröster. Däremot förekommer en del tänkvärda citat i filmerna, som alla också har en likadan vinjett. På det sättet förstår man att klippen hänger ihop.

Trots det tycker jag sidan saknar lite dynamik. Layouten är steril och dess journalistiska språk ger ett mycket torrt intryck. Alla undersidor fungerar heller inte korrekt. Märkligt är också det stora tidshoppet som finns i undersidan där en tidslinje visar en del som hänt kring talibanerna mellan åren 1994 – 2008. Efter terrorattackerna mot USA 2001 finns knappt något mer på tidslinjen förrän 2008. Inget om USA:s invasion av Irak, inget om jihad. Förvisso kan det också ses som ett tecken på att sidan mest vill fokusera på upprinnelsen till konflikten, och inte efterspelet.

Uppe i högra hörnet finns en bild på Smith själv som vid ett enkelt klick presentera sig och berätta om sina erfarenheter. Där finns också en feedback-knapp som leder till Outlook.

Flödesschema: